Hopp om ett bra 2015

Efter ett bra 2014 sett till det mesta, undantaget träning och tävling, ser det nu ljusare ut inför 2015.

Energin har inte riktigt räckt till med allt man vill göra, bloggen, träningen och tävlandet har bland annat har fått stå tillbaka för familjerelaterad aktiviteter. Nu är det snart dags igen för att växla blad och skriva 2015 istället. Meningen var att jag då skulle väga mindre, vara starkare och vara på gång ordentligt med grundtränignen inför 2015. Verkligheten ser nu annorlunda ut, jag väger lite mer, är svagare och har inte börjat med grundträningen ännu.

Allt är dock inte mörkt och svart. Den fotskada jag dragits med sedan början av oktober har äntligen fått en förklaring. Som ett sista försök gick jag idag till Patrick på ryggaktuen. Efter lite klämande och kännande visade han på en modell av foten vad mitt problem var. Tydligen har benet som sköter om rörligheten i fotleden hamnat i ett läge för långt bak vilket gör att den nyper mot benet i foten. Efter behandling av foten plus lite i höften kändes det mycket bättre. Det var med lätta och goa steg jag tog mig hemmåt igen.

Efter över två månader med ständig värk, varav en vecka med kryckor, känns det nu helt plötsligt postivt. Vilken vändning, förra veckan gjorde det ont i foten av simning, idag funderar jag på om det skulle gå att springa en liten sväng. För att vara säker väntar jag en dag till innan jag snörar på mig dojerna. Nu går det i alla fall att börja planera för en bra säsong 2015.

95 kg i Egypten

95 kg i Egypten

Förra veckan blev det i alla fall en hel del simning under semestern i Egypten. Inte långa och tuffa pass men flera gånger om dagen med fokus på teknik. Veckan innehöll också en hel del god mat, trots det gick jag ner något kg vilket känns fint.

Planen är nu att få till en regelbunden träning igen utan skador och att göra lite fler inlägg här igen. vi får se med vilket intervall det blir, kanske ett i veckan eller oftare, dock inte med mer än två veckor emellan.

Vi får se om det inte kan komma en uppdatering med Racereports från Nordic 24h MTB, Karlstad Swimrun och Ironman Kalmar.

Advertisements

TEC 2014 Racereport

Då var det dags igen att ge sig i kast med TEC 100 banan, sist vi sågs var det under misär förhållande med snöstorm och kalt under 2012 års upplaga. Den gången kom jag halvvägs och kunde inte hur jag än ville ta mig en meter till.

DSC_0177

TEC 2012

TEC 2014

TEC 2014

Vis av erfarenheten från det loppet visste jag att det skulle krävas mer träning och framförallt fler mil i benen för att bemästra 100 miles. Vintern har inte alls varit så bra för min löpning som jag önskat, få mil och mest ont i både huvud och rygg. Jag gjorde ingen koll före loppet men nu efteråt har jag kikat lite på hur dåligt förberedd jag var inför detta lopp. Hade jag kollat detta före vet jag inte om det ens hade blivit någon start. Mellan november 2011 till start för TEC 2012 lyckades jag få ihop 46,5  mil, även den gången hindrad av skador mellan januari till april. Mellan november 2013 till start TEC 2014 fick jag ihop 10 mil, inte något guldläge direkt för att ta sig runt 16 mil. Tur att man fungerar som en humla, vet man inte bättre fungerar det ändå.

 

I år hade jag med mig extra stöd och fick även agera lite mentor till både Annelie och Ivan. Ivan var anmäld i 100 miles och Annelie i 50 miles. Vi tog bil upp denna gång och körde upp redan på fredag för att få en lugn kväll på hotellet som uppladdning. nummerlapparna kunde vi kvittera ut på hotellet, tyvärr missade vi  att få TEC mössan, synd den hade varit fin att gå runt med på stan. Efter Pizza och en tur i Täby centrum försökte vi komma i säng i tid, som alltid misslyckades vi.DSC00605

Tävlingsmorgonen bjöd på strålande väder med både sol och värme, en gigantisk skillnad mot 2012. Vi åt en tidig frukost och gick sen upp till tävlingsområdet för att få en bra plats för våra väskor. Som alltid är det lite av en chansning när man placerar ut sina saker. Tältet där alla skall samsas är väldigt dynamiskt och det är svårt att veta hur det kommer att se ut när man kommer in för första varvningen. Det viktigaste för oss denna gång var att ta en plats där Annelie och jag kunde ha våra saker bredvid varandra. Vi tog ett bord långt in till höger, detta fungerade fint denna gång. Om någon av oss vill tävla, mer än bara deltaga tror jag man blir lite stressad över att  behöva klättra över och knö sig förbi alla andra för att nå sina saker.

DSC00610

Tre glada fötter före start.

Vid starten ställde vi oss längst bak, ingen idé att stressa iväg och dras med i ett tempo man inte orkar med. Första varvet sprang vi halvvägs tillsammans sen fick Ivan nog av min snigelfart och ökade takten lite. Annelie och jag slog följe fram till 14 km när även hon behövde öka takten lite. Själv varvade jag löpning i sakta mak med promenader. Ryggen började göra riktigt ont under det andra varvet och det kändes även lite skav på ett par tår. Vid varvningen kom jag ikapp både Annelie och Ivan som precis var på väg ut på nästa varv. Jag drog på ett par tunna strumpor utanpå mina  Injinji-Performance, sen skulle jag bara resa mig upp, det visade sig vara väldigt svårt. Ryggen protesterade å det grövsta, den ville verkligen inte att jag skulle ta ett steg till. Till slut lyckades jag ta mig ur tältet och få lite fart på benen ner mot sjön. Efter fyra km var det kört, ryggen ville inte mer och jag bestämde mig för att promenera tillbaka till starten för att kasta in handduken.

Precis före 6 km fick jag tipset att se ifall massören i växlingsområdet kunde hjälpa till. Promenaden tillbaka blev lite lättare med vetskapen att det kanske fanns ett litet hopp om att bli av med lite värk. Två km före varvning kom jag ikapp en finsk kille som såg ut att ha ännu större problem med ryggen än vad jag hade. Vi pratade en liten stund och även han tänkte bryta vid varvningen. Jag passade vidare tipset om massage och passerade honom som en sengångare drar om en snigel.

Till slut var varvet klart och jag tog igen mig lite, tog lite köttbullar med potatismos och softade lite i väntan på min tur för massage. Massagen var av den brutalare sorten men den gjorde underverk. Visserligen kändes ryggen fortfarande men nu kunde jag hantera smärtan. Glad i hågen tog jag lite blåbärssoppa och skulle ge mig ut på nästa varv när Annelie dyker upp efter sitt fjärde varv. Nu är de hon som har riktigt ont i höften. Jag lyckas övertala henne att få lite massage för att se om det kunde hjälpa henne också.

Eftersom jag nu inte hade några planer på varken tid eller längdmål väntade jag på Annelie. Hon såg mycket piggare ut när hon kom tillbaka, nu redo att ta sig ut på banan igen. Vi slog följe hela varvet runt, Annelies femte och mitt fjärde. Räknar man in Massage, matpaus, väntan på Annelie och ett varv runt banan tog det 2 h 25 ,minuter för dem dryga 10 km. Det var det helt klart värt, det blev ett skönt och avslappnat varv med trevligt sällskap.

 

DSC00617

50 km avklarade

Annelie kände sig så pigg att hon ville springa på lite tuffare varv sex, själv kände jag mig inte helt kry ännu. Annelie drog iväg vid 3 km passeringen när jag passade på att promenera lite. Ivan syntes inte till så jag antog att han tuffade på i ett bra tempo. Han hade verkat stark sista veckorna före loppet med många mil i benen. Nu var jag ute på varv fem med 40 km i benen, ryggen spökade lite igen, men det var hanterbart. Bäst gick det att springa i skogspartierna, asfalten var mördande, grusvägarna var jobbiga. Jag kom in till varvning just som Annelie var på väg ut på sitt sjunde varv, hon var sliten, hade ont i höften. Själv var jag i behov av lite mer mat och dryck och lovade att försöka komma ikapp så snart som möjligt.

När jag kom ut på den långa cykelvägen ner mot sjön såg  jag Annelie gå lite längre fram. Jag tog in en bit och just som jag tänkte att snart kan vi springa tillsammans började hon springa. Hon ökade farten och höll sig hela tiden någon minut framför mig. Jag tappade lite hela vägen runt, det slutade med att jag kom in 3 minuter efter henne. Då hade hon ordentligt ont och kunde inte fortsätta, fast hon så gärna ville. Men när avståndet på fem meter till kaffet är för långt att gå valde hon att kliva av. Ett moget och klokt beslut med tanke på att säsongen knappt har börjat och att detta var hennes första lopp längre än en halvmara.

Sjunde varvet började det kännas riktigt bra i benen. Lite orolig var jag för pulsen som stack iväg upp över 165 bpm. Hastigheten låg där det var lättsprunget runt 6:45- 7:00 km. Känslan var helt omvänd mot 2012 då jag fick gå mellan 60-80 km. Nu hade även mörkret lagt sig över banan, det är alltid en skön känsla att kryssa mellan träden i pannlampans sken. Extra kul var det att möta hejarklackarna som var ute i skogen med bjällror för att pusha på alla lite extra.

DSC_0277

Redo för nattlöpning

Sista varvet, för det blev bara 8 st denna gång, gick superbra. Sprang nästan hela vägen runt, gick bara i ett par backar. Fick näst bästa tiden detta varv, bara slagen av det första varvet där ingen tid spilldes på att fylla på energi.  Regnet började falla när jag hade 5  km kvar till mål, detta gjorde att jag inte ångrade beslutet att bryta.

Supernöjd med att ha tagit mig runt 50 miles med minimalt antal mil i benen, att det dessutom gick snabbare än 2012 var en bonus. Det var nästan lite synd att bryta när jag kände mig så pigg som jag gjorde. Men det fanns ingen chans att jag skulle ta mig den dubbla sträckan. Sen var jag lite orolig för Annelie som väntade nere på hotellet. Väntade in Ivan som varvade på 100 km för att se hur han hade det, han såg lite sliten ut men var på gott humör. Såg även målgången för 1-3:an på 100 miles, jösses vilken fart en del har, kul att se dem på nära håll. Ivan landade till slut på 120 km, vilket var ett prydligt pb för honom med, från 32 km till 120 km är ett ordentligt kliv. Stort grattis till honom, misstänker starkt att han inte gjort sitt sista Ultra.

Vi kommer tillbaka nästa år, starkare, snabbare, gladare och förmodligen fler.

 

 

 

 

En vecka i november

Så har det gått en vecka sedan sist jag skrev här. En vecka med blandade resultat och framgångar samt ett stort mått av bakslag.Siktet var inställt på att jobba hårt på att ta igen den förlorade tid och träningsmängd jag missat den senaste tiden. Tyvärr ville inte kroppen detta denna vecka trots att den började på ett strålande sätt.

DSC_0840

 

I lördags var vi uppe i Värmland på Älviksholms Gård för att hämta hem vår nya familjemedlem Classic Dream´s Aquarius. Vi fick en toppendag med ett trevligt överlämnande av den lilla valpen hos Pernilla& Rolf. Hemresan gick över förväntan med ett stopp på McDonalds i Trollhättan för lite snabb mat. Som vanligt inte det bästa valet men med tanke på att vi hade med oss den nya kompisen i bilen fick det bli lite mat i påse. Hemma hos oss var han lite avvaktande i början men positiv och glad. Det fanns många nya kul saker att upptäcka för honom där katterna kanske var de mest spännande.

DSC_0275

Söndagen var det kalasdags i Lerum för att fira både mor på födelsedagen och far på hans dag. God mat som alltid och till det lite go paj med glass i stora lass.

DSC_0230

Sen började eländet på måndagsmorgon med huvudvärk av värsta sort och på det en febrig känsla i kroppen. Tyvärr har den hängt med hela veckan så det har varken blivit träning eller något annat. En hel vecka i sängen och soffan knaprandes huvudvärkstabletter och drickandes thé. Tur att den nya lilla kompisen hållit mig sällskap i soffan med att värma mina tår. Hector, som han nu mer heter, har skött detta arbetet toppen och även gjort sig mer och mer hemmastad. Nu tror han att han är den som bestämmer över katterna, något som han ibland inser inte stämmer helt. I dag hade huvudvärken släppt när jag vaknade vilket var grymt skönt.

DSC_0252

Det känns rätt trist att det nu gått ytterligare en vecka utan träning. Det känns samtidigt ganska skönt att det denna gång bara blev 4 dagar med huvudvärk. Förra året vid samma tid landade det på 11 dagar i sträck då jag mot slutet inte visste vart jag skulle ta vägen.  Alltså bättre att ta det säkra före det osäkra och kasta in handduken redan från början när det kändes kass. Nu hoppas jag bara att det inte kommer igen mer detta år och att jag får till en längre träningsperiod.

Hoppas på nu att helgen har lite gott väder med sig så att man kan komma ut lite i spåren igen.

En ny kompis

DSC_0324

Nu är det klart, vi får hem en ny kompis till oss på lördag. En liten Weimaranerkompis från Classic Dreams kommer att förgylla våra dagar.

Vi packade in oss i bilen i morse, jag ganska så trött. Jag kunde verkligen inte somna i går kväll, tiden gick och gick och först strax efter 04 slocknade mitt ljus. Annelie däremot vaknade när jag somnade, vi sover verkligen i skift. Först på dagens tur var en tripp in till staden för att lämna Dante hos Annelies föräldrar. Vi klämde in ett kort stopp för lite mat? på mc Donalds, inte det bästa men snabbt. Vägen upp genom Dalsland är inte något vidare kul med fartkameror runt varje hörn. Höjdpunkten var den första biten till Trollhättan som nu äntligen är klar, äntligen.

Vi mötes på gårdsplanen av två små sköna valpar som bjöd på sitt bästa humör. En långhårig kille som skall stanna hos uppfödaren tills det är dags att flytta till England om ca 6 veckor. Den andra var Aquarius en korthårig kille som inte var blyg direkt. Annelie fick en härlig välkomstpuss och ett par små tjuvnyp av de vassa valptänderna.

DSC_0332Jag visste direkt att för vår del var valet inte så svårt, nu var bara frågan om uppfödarna tyckte att vi var ett bra val för deras valp. När vi styrde bilen hemåt igen efter ett par timmar var både uppfödare och vi nöjda med dagen. På lördag åker vi upp igen för att få hem vår nya familjemedlem. Nu kommer det bli full fart här hemma, synda bara att Gimzza inte hann träffa vår nya kompis, jag tror att de hade haft superkul tillsammans.

DSC_0314

Ingen träning idag, kass mat både upp och hem igen( kebabtallrik), men det var det värt varje dag i veckan. Nu är bara frågan vad kommer killen att få för namn, diskussionerna går heta.

Trött i huvudet

Sist skrev jag “I övrigt har veckan varit kanon” det var inte helt sant. Ett par ljuskorn och ok på jobbet men kanon var till att ta i.

Helgen har varit en pina med en allt för stressig fredag, lite mat och ingen återhämtning under dagen. Vaknade med huvudvärk på lördagen och kände mig i en usel form. Kämpade mig igenom dagen för att mot slutet må något bättre. Körde in Annelie till hennes arbete, en av dagens få tillfällen när vi hinner ses när hon arbetar natt och jag dag. Vi passade på att stanna till vid hennes mormors grav för att lägga ner en liten blomma. Idag vaknade jag igen med huvudvärk, något mindre denna gång vilket var skönt. Värken släppte strax efter lunch kanske till stor del beroende på det lugnare tempot idag. Skönt att hinna städa bort en del gamla mail och annat som jag legat efter med.

DSC_0383

 

På hemvägen fick jag tag på en uppfödare av Weimaraner vi haft kontakt med tidigare. Kanske finns det nu en chans att vi får hem en ny liten kompis snart. Sorgen är stor efter vår saknade Gimli, det är också väldigt tomt här hemma och vi behöver en ny tokig vän.  Om allt går som det skall åker vi upp till Värmland redan på tisdag för att hälsa på dem.

Läste Jörgens racereport från finalloppet för en stund sedan. Man kan inte annat än vara imponerad över hans framfart i löparspåret de sista två åren. Vilken glädje och energi han lägger ner på att bli bättre, och bättre blir han för varje gång. Synd att man själv var tvungen att hålla sig på jobbet denna gång, fast det är ju klart det kommer fler lopp.

Vikten är inte vad den borde, flera byttor med Ben& Jerrys har gått åt under veckan. Målen för 99 dagarsutmaningen ser ut att bli svåra att nå. Nu har jag valet, att ge upp det och köra på eller att ta nya tag och ge allt för att komma så nära som möjligt, kanske till och med klara av dem. Om jag hade varit ett företag kanske jag hade gjort en prognos för hur resten av perioden kommer att se ut med hänsyn till den gångna perioden. Jag tänker inte ge upp utan tar nya tag och kör så långt det går, det är ju trotts allt 58 dagar kvar att träna på.

 

Veckans träning:     löpning: 3 pass 11 km, 1h 01 min.

Kvar att hinna med på 58 dagar:

Löpning: 30 pass, 43,8 mil, 49h.         Styrka: 39 pass, 37h 50min.         Simning: 21pass, 30h.         Cykel: 18 pass, 23,3mil, 27 h 40 min.

Läskeblask

Det går upp och det går ner. Sista veckan har det återigen gått mycket ner. 

DSC_0310

Det började förra helgen med huvudvärk, konstig känsla i kroppen och allmänt kass känsla. Det har hållit i fram till idag när det äntligen började kännas bättre igen. Oklart varför det inträffade men skönt att det är borta igen. Har märkt att det är ganska enkelt att få reda på hur jag mår, det är bara att kolla på denna blogg. Ifall jag mår ok eller bra dyker det upp nya inlägg, ifall jag mår dåligt skriver jag inget nytt. Så lätt kan det vara, varför jag fungerar så vet jag inte men det är tydligt att jag fungerar så. Förr hösten och vintern var mådde jag inget vidare och då skrev jag inget på en hel vinter. Mellan oktober och mars rörde jag mig knappt något och åt glass istället. Äta glass är något jag även gör under mina mindre glada perioder, så även den senaste veckan. Vet inte om det påverkat min vikt men jag känner mig tyngre i kroppen.

För att bryta mönstret plockade jag fram ett par nya löpardojor ur garderoben. Visserligen ett par exakt likadana som jag redan springer i men nya. Såg i våras att en nätbutik sålde dem för en tredjedel av priset mot tidigare, så jag köpte två par. Det blir nu det tredje paret av denna modell jag snörar på mig. Saucony Guide funkar helt klart kanon på mina fötter.

DSC_0297

Idag tog jag mig i kragen och körde ett 5km pass i Skatås. Rundan går till stora delar på milspåret och är även mycket kuperad. Andhämtningen kommer igång direkt och det är lätt att hålla flåset uppe. Kände mig ovanligt pigg för att inte ha sprungit så mycket senaste veckorna. Första halvan gick runt 4:30-45 tempo men det gick tyngre mot slutet, sista km var tuff. Lyckades till slut att komma i mål på 24:54 vilket jag är supernöjd med.

DSC_0301

Från vänster: Black Orange, Octa, Cherrycola, Dr.Pepper, Haiwa, Vira Blåtira, Trocadero& Champis.

I övrigt har veckan varit kanon där vi hade en intressant diskussion på arbetet om gamla läskedrycker i måndagsnatt. I tisdags fixade jag därför en liten provning av de udda och gamla läskedrycker jag kunde hitta på väg till jobbet. Det är inte varje dag man sitter ner tillsammans med kollegor och har en läskprovning kl 01:00 en tisdagsnatt.  Vinnaren bland de jag lyckades hitta var Haiwa följt av den klassiska Trocaderon.

Dagens träning: löpning: Skatås 5km elljusspår, 24:57 min  snittpuls: 158 bpm  4:59 min/km.

Vid regnbågens slut

När det känns som tyngst och allt verkar mörkt, när regnet står som spön i backen  och nästa sommar är långt borta är det skönt att ha ett mål.

wpid-DSC_0291.jpg

Mitt mål för kommande året är glasklart, under 10 timmar på Ironman Kalmar. Att ha ett så klart och tydligt mål är inte allt, även vägen dit är viktig för att hålla motivationen uppe. För det kommande året är min plan så gott som klar, ett par mindre saker behöver komma på kartan för att den skall bli helt klar. Stommen är på plats med tre tävlingar av olika slag, alla utspridda under året. Allt börjar med ett revanschförsök på TEC 100 i april, Göteborgsvarvet i maj och slutligen Ironman i augusti. Till detta kommer förhoppningsvis någon Swimrun, ett par Triathlon ur svenska cupen och någon mer löptävling.

Idag när jag satte mig i bilen på väg till Jobbet dök det upp en fantastisk regnbåge över Säve. Det kändes ganska symboliskt att den dök upp idag, regnbågar dyker upp i gränslandet mellan sol och regn. Min träning befinner sig just nu i det landet, vissa dagar toppen för att andra dagar kännas katastrof.

Min regnbåge tar inte slut föränn i augusti på torget i Kalmar, förhoppningsvis finns det en skatt där.