Ironman Racereports

Ironman Sweden Kalmar 2013


Simning: 1:20:52, snabbare än förra året trots en lite längre sträcka och mycket stökigare simning med både vågor och bråkiga medtävlare. Träningen med AK har verkligen hjälpt mig. Mina axel som jag skadade en vecka tidigare gjorde ont men funkade hela vägen. Använde nästan inte benen överhuvudtaget. 🙂

T1: 6:31, lungt och fint lite dricka och ett toastopp på vägen. Trångt i ombytestältet, stor skillnad från förra året. Fler med i tävlingen och tidigare upp ur vattnet.

Cykel: 5:28:16, öppnade på tok för hårt i motvinden och fick lida av det resten av dagen. Krampen kom redan efter 9 mil, men jag kämpade på trots allt. (med 17h i sadeln och sammanlagt 35 mil är det kanske inte så konstigt att krafterna tröt).
Fick lite ny energi när Jesper drog förbi på Kalmarsidan med 5 mil kvar. Bestämde mig för att haka på honom (10m lucka) så långt det gick, vilket blev hela vägen runt. Visste då att löpningen redan var körd och att det skulle bli en lång avslutande löpning. Krampen kom och gick i bägge benen, som tur var så växlade den mellan ben, fram, baksida och vader, lår samt även en liten släng under foten. 🙂

T2: 5:44, gott att få sitta ner en stund och käka lite energigodis. Smörjde även in kroppen med lite solskydd. Missade det på morgonen i all hast med Annelies krånglande mage och annat som behövde fixas.
Kände hur mycket salt jag tappat genom svetten och insmörjningen blev mer en peeling än ett skyddande lager.

Löpning: 5:42:36, helt enligt förväntan kom krampen snabbt och smärtsamt.
Kunde trotts allt hålla ett hyggligt tempo nästan hela första varvet. Insåg dock att kroppen inte tog upp något av allt jag stoppade i mig och att pulsen skenade iväg oroande högt. Började därför att promenera i ett försök att få lite balans i systemet igen. Pulsen gick sakta ner igen vilket gjorde att jag kände hur energin åter började tas upp. Allt överuttag tidigare hade satt mig i en hopplös situation där jag nu bara kunde sikta in mig på att ta mig runt utan att riskera hälsan.
Gjorde ett par försök till att börja springa men kände varje gång att det inte var speciellt klokt att utsätta kroppen för mer. Började istället att fundera på en plan för 2014 IM Kalmar. 🙂
Satte både tidsmål och ett preliminärt tävlingsprogram för säsongen.
Joggade runt de centrala delarna av staden och fick kramp vid varje varv. Njöt dock av atmosfären runt banan och kunde kosta på mig längre stopp för mat och dryck samt lite pratstunder med de jag kände.
Bestämde mig för att ta det ännu lugnare sista varvet då mitt huvud började snurra lite lätt. Pausade vid en aidstation, drack 4 muggar vatten, lite cola, en mugg sportdryck och lite chips. La mig fem minuter på en gräsmatta för att stretcha. Tittade lite på dem som sprang förbi och njöt över att vara ute på sista varvet. Bestämde mig för att springa sista km från växlingsområdet till målet. Just som jag skulle sätta igång kom Jörgen runt hörnet och vi slog följe den sista biten.

Lärdomar att ta med sig:

Förberedelser: Fler träningstimmar, mer mil på cykeln, smörja in sig med solskydd på morgonen oavsett väder. Gå ner i vikt, inte tappa allt mellan september och mars. Tävla inte helgen före, tänk till hur nära det är ok att ta ut sig, 2012 var bättre med Öloppet.

Simning: Får bli ännu lite snabbare för att få en behagligare T1. Bör inte vara omöjligt att plocka ytterligare 5-10min.

T1: snabbare, tog lite extra tid i år för att det var kul att se hur hektiskt det var. Visste redan här att förra årets tid skulle vara utom räckhåll.

Cykel: Gå ut lugnare dras inte med av hur kul det är att cykla om folk. Kör
på puls inte på hastighet och tid. Måste få i mig mer salt eller motsvarande.

T2: Bra genomförd, går att göra snabbare om man vill.
Löpning: Finns inget att säga, i år visste jag att det var kört och därmed blev det ingen löpning. 🙂 Bra att känna att det är på väg att gå riktigt illa och lugna ner sig istället.

Mål 2014 Ironman Sweden Kalmar:
Simning: 1:10
Cykel: 4:45
Löpning: 3:45
SUB 10, hur svårt kan det vara……jobbigt och tidskrävande…….

IRONMAN SWEDEN KALMAR 2012

Själva Ironman racet startar egentligen inte 07:00 när startskottet går, det startar redan dagen och kvällen före. Hur lätt är det att helt plötsligt få i sig tillräckligt med näring för ett tolvtimmars hårt träningspass. Att man dessutom behöver få tillräckligt med sömn för att kliva upp 04:00 när det är dags för en rejäl frukost. Jag som normalt lägger mig tidigast 00:30, vanligaste tiden för mig att somna är mellan 01:00-02:00.

Gick igenom alla kartor ett par gånger extra på fredagskvällen, åt en chokladkaka och kikade på TV. Blev tillräckligt trött vid 22:30 för att göra ett försök till att somna. Fortsatte att gå igenom delmoment för delmoment i huvudet, från simstart till växlingar och målgång. Allt fungerade fint i mitt huvud och jag kände mig säker på att allt skulle fungera i praktiken. Det enda men stora orosmolnet var punkteringsrisken. Med enbart ett reservdäck fantiserade jag om att hitta min cykel med punkterat däck på morgonen.

075Vaknade 04:00 av väckarklockan pigg, glad, snuvig och lite ont i halsen. Bestämde mig för att det mest berodde på den tidiga timman. Frukosten satt fint, äggröra, bacon, köttbullar, mackor och lite frukt. Glömde bort att jag skulle få plats med mina Enervite Presport i god tid före start.  Pressade i mig två stycken, vilket fick vara nog annars hade nog hela frukosten kommit upp.

Blev lite sen ner till växlingsområdet, allt för sen om däcket skulle visat sig vara luftlöst. Glad i hågen kunde jag se att allt var tipptopp med cykeln undertiden som jag tejpade fast ett par energigels. Slängde även med ett par snickers för att kunna fylla magen under den långa cykelturen. Vädret visade sig från sin bästa sida och det var med lätta steg jag gick ner mot kattrumpan.

Fick sällskap nere vid kattrumpan av fler från klubben vilket resulterade i ett par sköna skratt. Det var riktigt skönt att få lite distraktion under en period där jag annars kan bränna onödig energi på tävlingstänkande. Smorde in mig med solkräm och tog på mig lite kräm mot skav för säkerhetsskull.

Det var en fantastisk känslan av att gå ut på bryggan med fullt av folk runt omkring på stränderna, peppande musik och en smått hysterisk speaker. Allt detta ackompanjerades av en underbar sol, lätta moln, bra temperatur i vattnet och på land. Allt var upplagt för att det skulle gå fort idag på alla discipliner. Kentas just idag är jag stark följdes av nationalsång och en skön präst som avslutade med de berömda orden: May the force be with you. Positionerade mig mellan 1:15-1:30 gruppen, gissade att det var den tiden jag skulle kunna hålla utan att ta i allt för mycket. Allt var därmed klart för start.

Starten blev lätt kaotisk med armar och ben åt alla håll. Värst var de som tyckte att bröstsim passar fint när alla simmar tätt som i ett sillstim. En kille lyckades få in ett par sköna sparkar i bröstet innan jag hann flytta mig ur vägen. Simmade i en rak linje mot första bojen simmade om en del och blev omsimmad av många. Blev förvånad över att det lugnade sig med trängseln så snabbt efter starten. Vid första bojen kom jag från insidan och hade inget val förutom att ge mig in i gröten igen. Klarade mig bra även denna gång och resten av simdelen. Enda gången jag blev lite irriterad var när en kille kryssade fram och tillbaka framför mig. Han försvann åt höger, dök upp strax efter igen rätt framför mig och fortsatte åt vänster. Killen måste minst ha simmat 500 meter extra, det kändes som att han lekte jagare i en konvoj under andravärldskriget där jag var fraktskeppet. Pulsen kändes fin halvvägs igenom vid varvningen, tempot hade jag ingen koll på men nöjde mig med att känslan var bra. Andra varvet flöt på bra och det tog inte så lång tid innan det var tid att svänga in i kanalen. Tog sikte på bojarna och höll mig så långt till vänster jag kunde utan att slå händerna i botten. Denna sträcka var inte så kul med sjögräs, dålig sikt och grunt vatten.

Upptäckte att jag låg helt perfekt i tid när jag klev upp på den föredömligt byggda rampen. T1´s moment hade jag repeterat under insimningen i kanalen. Detta gjorde att allt flöt på enligt plan. Påsen hittade jag snabbt, bestämde att hoppa över strumporna i skorna, på med nummerlapp, tog en gel, stoppade i våtdräkten i påsen och sen på med hjälmen på väg mot cykeln. Fick glada tillrop av Annelie och föräldrarna innan jag klev på cykeln. Min högst mediokra simning på 1:23:40 gjorde att jag nu låg på plats 852.

Kom in i cyklingen på ett bra sätt direkt. Under tiden många höll på att fixa med skor och annat kunde jag trycka på. Ölandsbron dök upp snabbt och där hamnade jag i omkörningsfilen hela vägen till toppen. Fick sällskap av en kille från Kalmar RC med mycket kraft i benen. När han gick förbi la jag mig en bit efter och tänkte att det är långt kvar och det är ingen idé att gå för hårt. Jag upplevde att den första biten var lätt cyklad ner mot vändpunkten söder om Mörbylånga. Kanske berodde det på att min usla simtid gjorde att jag kunde köra ikapp betydligt sämre cyklister. Här och var såg jag tävlande stå med hjulen i handen frenetiskt  bytandes däck efter punkteringar. Min värsta mardröm, att behöva kliva av cykeln för att meka med ett trilskande bakdäck.

Strax före kyrkan i Resmo övergick min inbillning i en känsla av att det faktiskt redan inträffat. Cykeln gick trögare och jag kunde inte hålla farten uppe. Försökte se om det var en smygpunka på bakdäcket men allt såg bra ut. Körde vidare och fick upp farten igen på sträckan över Alvaret. Bestämde att temposänkningen berodde på¨mig själv och mina ben, trötthet sänker tydligen också farten, speciellt om det går svagt uppför.

Sträckan över Alvaret gick supersnabbt och det var en fröjd att cykla igen. Passerade åter igen många med betydligt finare hojar än mig. En kul sak jag upptäckte var att det tidigare skräckinjagande ljudet av ett diskhjul som passerar är betydligt skönare när man susar förbi det själv. Många sådana passeringar blev det och för varje blev mitt leende större.

Tillbaka mot bron började punkanojjan slå till igen. Denna gång var jag övertygad om att det var dags att byta däck direkt, naturligtvis var det bakdäcket som gått. Kämpade på och ökade tempot ytterliggare för att komma till nästa vätskestation, tänkte att det är bättre att göra bytet där. Varför vet jag inte, dem får ju inte hjälpa mig ändå. Tryckte därför på hårdare, körde om ett gäng till, pulsen gick upp till oroväckande höjder. Till slut kom jag fram till vätskestationen vid Gårdby, stannad cykeln och klämde lite på bakdäcket, ingen punktering, inte stenhårt men gott om luft. Hoppade upp igen och körde vidare något konfunderad.

Funderade en bra stund och kom fram till att det måste vara en kombination av min punkteringsnojja, asfallts kvaliten, uppförsbacken vid Resmo, motvinden mot Gårdby och energidippar som är naturliga. Allstå hade mina hjärnspöken vunnit den kampen.

Återstoden av varvet in mot Kalmar tog jag det lite lugnare förutom över Ölandsbron. Tänkte att jag skulle få draghjälp av någon med bra tempo över den. Men ingen kom ikapp bakifrån och de jag körde ikapp hann jag knappt se. Bestämde mig därför att trycka på uppför och vila ner för backen.

Varvningen var en fröjd med mycket publik och en härlig stämning. Ut på andra slingan kändes allt bra förutom att jag inte visste hur långt jag skulle köra. Ölandsslingan hade vi kört med bil dagen före så där hade jag koll, men den andra slingan gick mer i blindo. Jag saknade dessutom min GPS och fick därför gissa hur långt jag kört. Asfalten blev mycket sämre denna slingan vilket var lite tråkigt. Man blir alltid lite påverkad av så små saker, det gäller bara att inte låta det dra ner en för mycket. Fokuserade därför på att köra ikapp grupper och ensamma cyklister, det ger god energi att köra om. Tyckte trotts allt att jag kunde hålla tempot uppe bra och att allt såg fint ut inför löpningen som kom allt närmare.

Efter vändpunkten var det skönt att kunna räkna in många cyklister som låg bakom mig. Även de små gårdarna där alla satt ute vid vägen med musik och mat var kul att se. Insåg när jag närmade mig Kalmar igen och vägskyltarna sa 15km att det var möjligt att komma in under 5 timmar. Ökade därför tempot igen, helt emot min plan. Hoppade av cykeln vid T2 4:57:03 efter 180,2 km cykling ett prydligt rekord. Förra året lyckade jag knappt hålla 34km/h på 40km denna dag snittade jag 36,4km/h, gott är det. Plockade in 489 platser, det är många att köra om, många diskhjul…Låg nu därför på plats 363.

Den sista biten in mot växlingen från cykel till löpningen slog det mig att jag aldrig sprungit ett lopp längre än en halvmara. Okej jag tog mig igenom 8 mil på TEC 100, men det gick inte att definiera som löpning. Helt klart inte de positiva tankarna man vill starta en maraton med. Kände även att krampen var nära i låren och vaderna. Visste med säkerhet att krampen skulle komma som ett brev på posten så fort jag började springa

Slotssparken på första varvet, piggt steg?

Vid växlingen kände jag direkt att det skulle bli jobbigt att få på strumpor och skor. Tömde ut allt från Run bagen och satte mig på bänken. Tog direkt en Enervite Competition Liquid för att få lite mer energi. Stretchade höftböjarna och försökte därefter få på mig strumporna. Grattis kramp i baksidan av vänster lår direkt. Mer stretching, nytt försök, kramp igen, mer stretch och lite massage. Fick till slut på mig strumporna, upptäckte då att jag hade en liten sten i vänster strumpan. Av med strumpan igen, ut med stenen, lite mer kramp och sen på med den igen. Skorna var inga problem, hade knutit dem löst innan jag stoppade dem i påsen. Bra val att slippa sitta dubbelvikt för länge, ju kortare dessto bättre. Kortare tid dubblevikt var lika med mindre kramp.

På väg tillbaka mot simstarten och varvning.

Kom iväg till slut efter 5:50, den tiden kändes som en evighet. Ut på löpningen påhejad av Annelie kändes det trots allt inte så illa, bara 42km kvar till målet och gott om tid att kalara 11:30.  Blev snabbt ikapp sprungen av Jesper, kul att se en klubbkamrat. Efter 1 km fick han kramp och stannade för lite stretch, själv knatade jag på för att ett par hundra meter senare själv bli stående. Jesper passerade igen och sen såg jag bara ryggen av honom.  Han gick imål på 10:32 och satte ett nytt personbästa, stort grattis till honom.

Jesper med klipp i steget.

Första vätskestationen och första toalettbesöket, första av 7st under löpningen. Hade definitivt druckigt tillräckligt under cyklingen. Tog lite saltgurka och chips för att få i mig lite mer salt, tänkte att krampen kanske kunde hålla sig borta. Kom igång igen med löpningen efter att ha tömt ett glas vatten över huvudet. Fortsatte mot nästa vätskestation och tänkte att planen fick bli att ta något lite att äta i alla vätskestationer, att ta ett glas sportdryck, lite vatten och sist att tömma ett glas vatten över huvudet.

Andra varvet, mycket tröttare nu.

Varvet gick norrut från Kalmar och gjorde en lop innan det vände tillbaka mot staden. Denna sträcka började trevligt med många som hejjade på. Första varvet kändes fint och det tog inte lång stund innan jag var tillbaka nere i staden igen. Tyvärr var det bara en liten del av det första varvets 15 km. När jag passerade målområdet och vek av till höger bort från målet slog stämningen mig rejält. WOW det här är rikigt fräckt, det kändes galet med alla som skrek och hejjade. Synd att varvet inte var klart där. Biten från centrum ut till slottet och tillbaka kändes rejält trist, enda glädjen var att man mötte klubbkompisar och fick heja lite.

Precis klar med ett av sju pitstops.

Tempot var inte mycket att skryta om men höll sig stadigt mellan 5:11-5:40. Lämnade första varvet bakom mig och gick ut på det andra där krampen slog till direkt. Stretch igen och mer saltgurka, chips och energidryck. Balanserade därefter på gränsen till krampen hela tiden, det gick saktare och saktare, inget att göra något åt, det gick helt enkelt inte att springa snabbare. Det gjorde inte ont i kroppen i övrigt vilket var ett plus.

Nära nu, 1,5km kvar.

Allt eftersom km avverkades blev benen mer och mer stumma. Efter halva andra varvet kom jag tillbaka till staden igen. Framför brandstationen krampade vänsterbenets baksida ihop igen. Fick sitta ner en stund på trottoaren för att få det att släppa. Körde lite massage och tänkte kramplösande tankar, vad nu det kan vara? Försökte helt enkelt att få kroppen att slappna av vilkte inte var helt lätt. Många glada människor passerade och peppade och fösökte få igång en. Det passerade även en del tävlande som gav uppmuntrande tillrop. Kom till slut upp på benen igen och började röra mig mot mål, sakta men mot mål.

Kullersten är inte toppen för trötta ben.

Körde mitt hemliga mantra om att smärta är bra och att det är en del av detta lopp. Fick upp farten hjälpligt igen och vid slottet fanns min hejarklack redo med uppmuntran. Det andra varvet var det mentalt jobbigaste, sprang hela tiden och tittade på klockan. Räknade hela tiden på hur lång tid det skulle ta mig att komma fram till målet om jag höll i tempot. Försökte koppla bort tidsmålet och istället fokusera på hur jag satte i fötterna. Huvudet ville tillbaka till tidsräknandet och ett tag trodde jag att jag skulle bli knäpp av att titta så ofta på klockan.

För långsam för fotografen.

Sista varvets vätskestationer upplevde jag att de  kom allt mer sällan och jag kunde inte hindra mig från att gå en längre sträcka efter varje. Räknade igen och såg att jag skulle klara 11:30 om jag inte kolappsade totalt. Att nå under 11:00 hade jag nu gett upp, alla försök att öka takten gav direkt krampkänningar. Tog det lite lugnare för att kunna springa hela sista delen inne i Kalmar. Tänkte att en lagom takt på löpningen inne i Kalmar och att bara få njuta är värt mycket.

Mycket glad nybliven Ironman.

Vid upploppet blev jag ikappsprungen av en engelsman, med allt för pigg röst sa han Let´s race to the line. Eftersom en sprint inte fanns i min värld avböjde jag artigt men bestämt. Elakt att komma så pigg den sista biten, när man själv sliter med att ta sig i mål på ett värdigt sätt.

11:09:03 Ove Forsberg Sunnervall Ironman.

Upploppet var helt underbart med flera led av skrikande människor. Vilket liv och vilken känsla, allt bara för mig. Äntligen i mål efter 11 timmar 9 minuter och 3 sekunder, dags att njuta.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s